En vecka har gått och det är dags att förflyttas till nästa sjö som ligger på den östra sidan av Yukon Flats. Sovmorgon till klockan åtta och sedvanlig frukost. Det har regnat över helgen men nu har solen börjat glimta till ibland mellan molnen. - Härligt! då kanske vi hinner torka tält och kläder som har blivit blöta, samt sovsäck och handuk mm som har blivit råa. Men mitt under frukosten så började det förstås att droppa igen. Snabbt som ögat ned med tältet innan det blev blött igen men försent. Bland det värsta jag vet är att packa ned ett blött tält! Det blev en lång väntan på Rick som ska hämta oss den här gången också. Han har ett större plan som har kapacitet att ta mer passagerare och utrustning. Nu när vi ska till den östra sidan av yukon Flats som tar ca 1 timme att flyga till så är det skönt att kunna ta allting på en sväng. Det är nog inte så kul att vara den som blir lämnad ensam kvar med gevär och packning... Plötsligt så dök Rick upp med ”Beavern” och flög över trädtopparna och våra huvuden och bara försvann.- Hm såg han oss inte? Förmodligen har han bestämt sig att flytta A-team först. Dom ska fortfarande vara kvar på den västra sidan så det är logiskt att han tar dom först. Han ville nog bara tala om att han är på gång och är lite försenad.
En timme senare började vi höra ett välkänt motorljud som kom närmare och närmare och till slut såg vi Beavern göra en loob runt sjön och en bomullslandning över vatten ytan och dockning mot strandkanten.Vi har till slut lärt oss att packa utrustning och packning precis i den ordning Rick vill ha det. Så vi har lagt allting i fyra olika högar. Mjuk lätt packning, hård lätt packning, tung packning och provtagningar som ska tillbaka till Fairbanks som blir rätt tunga med alla vattenprover som har tagits. Rick blev glad över våran framförhållning. Lastningen i planet gick rekordsnabbt men som vanligt var han nervös över vår övervikt samt att det var lite bränsle i planet som vanlig,t men det är en medveten åtgärd för att spara vikt. Så Rick sa att vi ska prova först för att se hur planet reagerar - ”om det inte går så får vi kasta av en person med lite utrustning så får vi ta 2 svängar, men då måste jag tanka i Fort Yukon så det tar 2 extra timmar”. Hm. Jag är ganska säker på att det blir jag som blir lämnad ensam kvar för gruppledaren ”Vijay” måste ju åka med. Om det är så att vi inte kan landa på den sjön som är planerad så är det ju hans ansvar att bestämma vilken sjö som blir andrahands-val. May-Le vågar nog inte stanna ensam, och man lämnar väl inte en kvinna ensam kvar i vildmarken... - man känner sig nog inte så manlig då? Jag har blivit förberedd på att det kan hända att man blir lämnad ensam i björnmarrkerna, så det är ok för mig. Jag känner mig inte så orolig. Man blir ju lämnad med vapen och sattelit telefon samt mat för några dagar om det skulle ske nåt. Jag informerade Rick vilken del av sjön som är djupast enligt mina djuplodningar. Sjön är formad lite som ett U och Rick tog sig till södra sidan av sjön och tog sats. Tog högerkurvan i full fart, ryckte och skruvade i olika spakar, och i drog ”ratten” upp och ned för att få planet mer i bakvikt så det inte planar så mycket, och försökte att få vingarna att ta luft. Jag tittade på pontonerna som det fortfarande sprutade vatten om. Till slut såg jag att vi lyfte från vattenytan och sakta ökade avståndet från sjön och till slut svepte vi över grantopparna. - ”It’s no problem with this machine” sa Rick och klappade stolt på instrumentpanelen.
Flygningen var guppig eftersom vi ibland flög under en del regnmoln med kastvindar, men emellanåt så blev det sol och vi kunde skönja vackra färger i landskapet. Efter en halvtimme började det bli lite mer kuperad terräng och då visste jag att vi började närma oss. Jag känner igen landskapet från förra gången. Till slut såg vi sjön och gjorde ett svep över för att rekognoscera bästa sidan för landning. Det blev en skarp u-sväng och en säker landning, samtidigt som vi tittade efter vilken sida som är lämpligast att ha tältplatsen på - men det är bara myr överallt. Vi fick syn på en liten skogsdunge på den östra sidan på sjön och vi bestämde oss för det. Rick hade bråttom och formligen slängde ut all material från planet, sade tack och adjö och flög till nästa team för förflyttning. Jag tittade ut över sjön -Herregud vilken stor sjö. Det kommer att ta tid och bara göra den här! Men när vi senare tittade på kartan så var det egentligen 3 sjöar som översvämmat till en och det är ju meningen att vi ska göra två sjöar och nästa låg 1.5 kilometer härifrån. Det blir en tuff vandring över et blöta träsk- och myrlandskapet. Det är rena självmordsuppdraget att ens försöka ta sig dit. Vi pratade med Brad i sattelit-telefonen om det, och det blir bara en sjö för oss den här veckan. Efter ett tag upptäckte vi att vi hade tältplatsen på en ö! Allting runt omkring är en kilometervis guppande myr. Det är omöjligt för May-Le och Vijay att gå runt sjön och göra sina arbeten. Så plan1 blev att jag skulle göra en ordentligt lång arbetsdag och göra färdigt mitt redan första dagen, så att May-Le kan låna båten för sina fågelstudier, och Vijay kan överta den senare. Efter den första dagen blev jag alltså färdig med mitt arbete och det blev 6 lååånga dagars väntan på nästa flytt. Jag har ju i alla fall två böcker med mig samt det roliga med råttorna... Jag kan ju även hålla med markservicen men det har jag ju gjort hittils i alla veckor så det blir inget nytt. Det kan ockå vara bra att bygga en landgång över ett vått parti ut till sjön - så lite pyssel har jag i alla fall.
Efter några dagar började Vijay planera att han ska försöka ta sig till andra sjön i alla fall. Jag personligen tycker att det är för riskabelt. Om det är 50 meter myr så är det ok, men det är hundratals meter lös flytande myr, och fullt med småtjärnar runt omkring. Jag tycker inte man ska ta för stora risker för några vattenprover och studier. Tja - men vad gör man inte för en fjäder i hatten?...Visst, han tog sig till sjön med 200 meters vadning och ytterligare hundratals meter med flytande myr tills han tog sig till fast mark och det var utan tung packning. - ”Tar vi oss till sjön så ska vi göra den” tycker den omdömmeslösa människan.-Vi har ju redan pratat med Brad om det och han säger ju att det är ok att vi inte tar den! Föresten så sa Brad innan vi åkte -”dont do any stupid, dont walk on the floating mat, dont risk your life for any samples, its not worth that much”! Dessutom ligger sjön utanför arbetsområdet som är 1 km i diameter. Jag och May-Le har också börjat bli lite trötta på att plocka upp grejor efter virrpannan Vijay, utspritt i skogarna runt omkring: skräp, pennor, markeringstape, plantprover, bestick, matskål, måttband, handskar, termometer, björnspray, solglasögon, och ett headset som vi plockat upp två gånger! Nu har han också slarvat bort GPSen! Den har vi hittat i skogen tidigare men nu är den borta för alltid. Allt detta är vad vi råkat hitta av en slump. Otroligt! Inte undra på att hans ryggsäck ser fluffigare och fluffigare ut... Brad berättade att han blev vansinnig förra året och skällde ut en fältarbetare som hade tappat GPSen.... men han förlät henne för att hon tappade den när hon blev jagad av en björn ” I forgave her just because I am a nice guy”. När Vijay ringde och beställde matleveransen för nästa transport vågade han inte beställa en ny GPS, utan vi får planera jobben och låna den mellan varandra. Hoppas inte att någon av de två som är kvar går sönder, eller att han tappar en till, för då är det kört! Det är väldigt också väldigt viktigt att vi alltid har walkie talkien med oss och att den är påslagen, samt att vi har reservbatterier. Vijay lämnar alltid sin walkie talkie vid sin ryggsäck där han har sina arbeten, och svarar aldrig på anrop. Vad är det för säkerhetstänkande? Jag har den alltid med mig, men det känns ju lite meningslöst att bränna batterier till ingen nytta eftersom min säkerhetskontakt Vijay inte har sin på.....
I dag fick jag en ny kompis. En stor trollslända flög runt mitt huvud och fångade mygg. Tillslut satte den sig på min axel och vilade. Den satt där länge och tittade på mig och jag tittade tillbaka. Jag lät den sitta där medan jag fortsatte med min vattenfiltrering. Man känner sig lite speciellt utvald för att den ville sitta på just min axel, men till slut så bestämde den sig för att kila vidare och försvann. Det finns mycket färgglada trollsländor runt sjöarna här, i alla regnbågens färger. Under veckan har jag fixat och donat med min utrustning och rengjort decinficerat allting, torkat fuktig utrustining, samt byggt langången till sjön. Vi har fångar 3 råttor i snitt per dag den här veckan, så det blev inte så mycket jobb med det. Solen har varit stekhet så bästa platsen har varit under presseningen som jag har knytit upp i några granar. Saknar helt plötsligt den svenska filmjölken som är frisk och god när det är hett ute. Jag har tvättat alla kläder som jag har bestämt att jag ska ha kvar resterande tiden och sänder resten samt en del material som jag inte behöver tillbaka till Fairbanks, så tjänar vi några extra kilon inför nästa flygning. Inga björn-observationer den här veckan, inte ens ett spår efter dom. Inte så konstigt kanske på den här ön, men vi har i alla fall sett en gigantisk älgko med kalv i gryningen, och tranor som skriar i morgondimman under gryningstimmarna. Här har vi gott om trumpetsvanar, kungsörn, jorduggla, tretåig hackspett, stenfalkar, och massor av änder, samt en varglega ute vid myrkanten vid sjön. Legan verkar inte vara så värst gammal heller med tanke på spillningen vid den -kul! Vi får se vad nästa plats har att erbjuda nästa vecka, där vi ska tillbringa två veckor. Här känner man sig mer som Robinson Cruse med myrsmak...
No comments:
Post a Comment