Vinterstorm?

Innan vi reste hit till Alaska hade vi som många andra hört och sett på nyheter från USA, och reagerat på att det så ofta kallas för kaos och storm så fort det blir ganska vanligt vinterväder. “Så blir det nog inte i Alaska” tänkte vi. Men det kanske det blir…. I morse regnade det för fullt här, vilket fick till följd att det blev rejält halt på gator och trottoarer, föga förvånande…. När jag kom till jobbet var halva styrkan hemma, och de som hade tagit sig till jobbet gick hem vid 11-tiden – kanske för att rädda hus och hem från att halka bort, vad vet jag. Senare på eftermiddagen kom ett mail till alla anställda: hela universtitetsområdet stänger, all undervisning inställd idag och i morgon, minst! I stan är alla skolor stängda, och bussarna kör inte över huvud taget. Folk uppmanas att hålla sig inomhus i denna “Ice storm” eller “Winter storm” som de säger på TV. Visst är det väl bra att människor uppmanas att vara försiktiga och inte ge sig ut i halkan i onödan, men att i princip stänga en hel stad, samt större vägar in och ut från Fairbanks!  En förklaring kanske kan vara att det är ytterst ovanligt med dubbdäck här. Nästan alla kör med “året-runt däck”, som inte biter så bra på is.  Vi har också hört många som oroar sig för vintern, och många är oroliga för hur vi ska klara oss. Peters engelsklärare blev nästan upprörd då Peter skulle skriva en uppsats om stressfaktorer i samband med flytten till ett annat land, och Peter utelämnade vinter och kyla! Han tyckte  ju inte att det var något problem – som nordbor är vi ju ganska vana vid vintern, och här får vi ju se solen även under midvintern, till skillnad mot då vi bodde i Abisko. Långvarig stark kyla kan förstås bli en annan sak, efter några veckor i -40-50 C är vi nog ganska spaka vi med…  Vi får väl se hur det utvecklar sig. Idag regnar det som sagt!

I övrigt knallar livet på, vi har haft många fina skidturer I vacker vinternatur, och småfåglarna hälsa på och smaker på maten vi bjuder på utanför fönstret. De små titorna “Boreal Chickadee” är helt orädda, även när vi är precis vid fönstret, bara några centimeter ifrån dem.  

Sitter pa Seattles internationella flygplats och tittar ut pa flygplan, gates, sma bilar och manniskor som ror sig at alla hall i ett gramulet kustvader. Jag ar nu halvvags mellan Winnipeg och Fairbanks, pa vag hem fran en veckas konferens: 13th North American Caribou Workshop. Det har varit en intressant vecka, med manga nya intryck och kunskaper, och moten med spannande personer som pa ett eller annat satt jobbar med caribou, de vilda renarna har i Nordamerika. Caribou skiljer sig en del fran vara renar: de vandrar over enorma omraden, och ar ocksa mer anpassade till dessa langa forflyttningar pa tundra och i skog, bland annat genom att de ar storre och har langre ben. Under veckan fick jag ocksa lite inblick i hur svart det kan vara att "skota" dessa flockar med caribou - de vandrar in och ut fran olika lander, stater, kommuner, och det ar manga som ar inblandade. Ursprungsbefolkningen har ocksa ibland en helt annan syn pa caribou, jakt, och traditioner an vad de vasterlandska viltvardarna och forskarna har, vilket kan gora det svart att na gemensamma mal. Forhoppningsvis gar samarbetet vidare, det ser i all fall ut att ga i ratt riktning. Winnipeg och Manitoba har en spannande historia, och det finns mycket att lara om hur det har varit har forr: fore och efter att engelskman och fransman kom hit. Under veckan besokte vi bland annat ett indianreservat utanfor Winnipeg, dar befolkningen jobbar for att bevara sitt sprak och traditioner, och fora dem vidare till de yngre generationerna. Vi gick en liten tur och fick lara oss litegrann om olika vaxter, och hur de kan anvandas, och en av de "aldre" berattade om klansystemen och vad de betyder. Mycket intressant. Undrar vad folket som bodde har forr hade tankt om de fatt se vara nya moderna stader, bilar, bussar, flygplatser, och flygplan. Manniskan som nomad lever vidare - men pa ett annat satt, och pa andra grunder. Funderade lite pa nybyggarna nar vi flog over Klippiga Bergen, att de overhuvudtaget tog sig over denna enorma bergskedja ! Att se prarien fran ovan ar ocksa en upplevelse - fullstadigt platt, och inrutat i fyrkanter, som i sin tur ibland ar inrutade i mindre fyrkanterm, sa langt ogat nar. Manniskan ar bra underlig i sitt satt att hantera naturen bland! Kul med lite kontraster i alla fall. Snart ar jag "hemma" i Fairbanks igen, dar det har blivit rejal vinter under veckan, ska bli skont att byta ut regn mot sno!

Doften av snö

Under förmiddagens joggingtur i ett av årets första snöfall slog det mig plötsligt vad gott det luktar av nyfallen snö! Friskt och klart, och väldigt energivande! Det är inte så tokigt med vinterns intåg ändå! Jag njöt också  av hur snöflingorna prasslade mot mattan av gula höstlöv i skogen, ett riktigt härligt ljud. Man är nog väldigt präglad av sin uppväxtmiljö ändå  - jag skulle nog sakna de fyra årstiderna om jag inte fick uppleva dem, utan bodde någonstans där det är samma klimat hela tiden - fast vintern kanske inte behöver vara såå lång kanske, vi får väl se hur det känns när vi har bott här i Fairbanks ett år, då kanske vi är mogna för värme på  heltid. En annan sak som slår mig just nu är hur otroligt mycket vi använder bokstäverna å , ä och ö! Jag skriver för tillfället på en dator utan svenskt tangentbord, och måste kopiera och klistra varenda gång jag använder dessa bokstäver, och jag kan lova att det är betydligt oftare än vad jag tänkt på  tidigare!! I fredags var vi på "bonfire" (stor brasa) i goda vänners lag och såg återigen hur hur umgängesliv och alkohol sköts på ett helt annat sätt här än hemma i "vodkabältet". Vi kunde inte låta bli att tänka på hur det är hemma när majbrasorna ska eldas..... Här var det lugnt och stilla, knytkalas med bäde mat och dryck, och alla tog någon öl, någon drink, etc, men ingen blev överförfriskad, utan alla kunde fortsätta att umgås på samma sätt hela tiden, alla åldrar tillsammans. Peter och två andra av killarna som var med kunde pigga och raska åka ut och jaga tidigt på morgonen dagen därpå. Håll ögonen öppna inför hans rapport om upplevelserna under jakt "The Alaskan way".

Ljudet av korpvingar

För ett par veckor sedan var vi på fisketur till Dune Lake, 45 min flygning med "floatplane" sydväst om Fairbanks. En förmiddag då vi satt i båten hördes ett ljud som jag inte hört sedan vi bodde i Abisko, och isfiskade på Appajaure. Precis som då njöt vi av den totala tystnaden, och så kom det trolska ljudet av korparnas vingslag långt, långt uppe i skyn. Helt underbart. Andra ljudfenomen var de ljudliga plasken från regnbågarna som hoppade efter insekter - det lät som stora krokodiler - vilka firrar! En natt hörde vi en räv gläfsa utanför stugan, men inga vargyl, och inga björnar som kom och letade mat. Under sommaren har en svartbjörnshona med ungar hållit till vid stugan, men de hade tydligen knallat vidare då vi kom. Något år tidigare gick björnarna mellan stugan och sjön, och stal fisk om man lämnade den obevakad en kort stund. Andra gäster hade haft björnbesök på verandan, utanför det stora fönstret och den tunna ldörren - lite väl spännande kanske. Vårt första björnmöte låter fortfarande vänta på sig, får se hur det går om vi åker ner till Denali National Park senare i höst. Först måste vi nog köpa en bil, tågen går bara en gång i veckan nu då turistsäsongen är slut, och det har börjat bli lite småkyligt att cykla. Fram till mitten av september var det fortfarande kanonvarmt här, men nu blåser nordostliga isvindar in från Kanadas tundramarker. Det är fortsatt vackert väder höstväder ändå, med klarblå himmel och härliga färger. Vi har plockat en del bär, som ser ut som våra lingon men i själva verket är "Lowbush Cranberries", en variant av tranbär som vi inte har hemma i Sverige. Lite sura, men det blev en laddning god sylt, och nu står tranbärsdricka på tur.

Så lika och ändå så olika

Nu har vi promenerat och cyklat runt här i Fairbanks några dagar, och slås av hur lika och ändå så olika våra nya och gamla hemorter är. Under våra skogsturer känner vi oss nästan som "hemma i Sverige": det är samma sorts växtlighet i stort sett, även om mångfalden i örter och är verkar större, och granarna är mycket tanigare än hemma. Många fåglar känner vi igen också, som "kusiner" till våra gamla bekanta, fast med lite andra dialekter. Till och med klimatet verkar (efter vad vi hört så långt) inte skilja sig så hemskt mycket just i de här omgivningarna, även om en kallperiod här kan innebära -45 istället för -30. När vi tittar oss omkring från det högt belägna universitetsområdet där vi bor så ser vi böljande kullar i fjärran - precis som "Dalarnas blå berg". Samtidigt är det mycket som är annorlunda : hur husen är konstruerade, hur staden är uppbyggd, vad som finns - och inte finns att handla på affärerna. Sådant som vi tar som självklart hemma har vi helt gått bet på att hitta här, enkla små ting som disktrasor, skurtrasor, skurmoppar, och till och med något så Amerikanskt som Soda Stream-maskiner.  Bilarna skiljer sig en held del också - de ÄR större här, likaså storleken på glass och hamburgare....  Något annat som är nytt för oss är alla varningsskyltar för både det ena och det andra, samt doften av brandrök från ett flertal ganska rejäla skogsbränder som härjar söder om stan - och som får härja så länge de inte hotar någon bebyggelse. Vi har också upplevt riktiga "familje-söndagar" i Pioneer Park, med fri picknick och musik för alla, samt en enorm vänlighet och hjälpsamhet, som vi inte riktigt i samma utsträckning har träffat på hemma i Sverige. Dessutom - vem hade trott att vi skulle uppleva några av våra varmaste dagar över huvud taget här i Alaska?  +27-29 C i skuggan under en hel vecka, och nästan tropiska nätter! Det är bara att njuta och lägga på minnet tills vintern kommer!

Norovirus - eller bara vanligt vatten?

När vi kom till hotellet låg det stora varningsfoldrar gällande Norovirus, som ger en ilsken magsjuka. Ha - det drabbar inte oss tänkte vi, men högmodet straffar sig direkt..... Vi har nu varit rätt risiga några dagar, men hoppas piggna till snart så att vi orkar använda våra nya cyklar ordentligt. Det kan också vara kranvattnet som ger oss problem - det smakar och luktar inget vidare alls. Får se om det blir bättre nu då vi skaffat ett "Brita-filter". Håller just nu på att prova de tvättmaskiner som finns här, får se om vi får ut våra kläder i baby-storlek när det är klart ;)

Äntligen framme!

Så -nu har vi äntligen kommit fram efter den långa resan från Nusnäs i Dalarna till Fairbanks i Alaska. Det kändes pirrigt och spännande att kliva på tåget i Mora, och vi kände att: "Nu, nu börjar äventyret! Tusen tack till familj och vänner som hjälpte oss att få allt i ordning innan vi åkte - vad skulle vi göra utan er! Nåväl, 24h efter att vi lyft från Arlanda så landade vi i Fairbanks. Från luften kunde vi se enorma snöklädda bergskedjor, och den majestätiska Yukonfloden, samt ett antal skogsbränder som härjar i området. Tänkte på alla spännande djur som fanns där nedanför oss, och kunde riktigt se älgar, vargar, och grizzlies i skogarna....
Efter två nätter på hotell har vi nu fått vår lilla lägenhet på universitetsområdet. Det har varit mycket att fixa och trixa med, pappersarbete och formaliteter för "legal aliens", samt all utrustning till lägenheten. Nu har vi i alla fall införskaffat cyklar, så vi kan ta oss fram lite smidigare.