Sitter pa Seattles internationella flygplats och tittar ut pa flygplan, gates, sma bilar och manniskor som ror sig at alla hall i ett gramulet kustvader. Jag ar nu halvvags mellan Winnipeg och Fairbanks, pa vag hem fran en veckas konferens: 13th North American Caribou Workshop. Det har varit en intressant vecka, med manga nya intryck och kunskaper, och moten med spannande personer som pa ett eller annat satt jobbar med caribou, de vilda renarna har i Nordamerika. Caribou skiljer sig en del fran vara renar: de vandrar over enorma omraden, och ar ocksa mer anpassade till dessa langa forflyttningar pa tundra och i skog, bland annat genom att de ar storre och har langre ben. Under veckan fick jag ocksa lite inblick i hur svart det kan vara att "skota" dessa flockar med caribou - de vandrar in och ut fran olika lander, stater, kommuner, och det ar manga som ar inblandade. Ursprungsbefolkningen har ocksa ibland en helt annan syn pa caribou, jakt, och traditioner an vad de vasterlandska viltvardarna och forskarna har, vilket kan gora det svart att na gemensamma mal. Forhoppningsvis gar samarbetet vidare, det ser i all fall ut att ga i ratt riktning. Winnipeg och Manitoba har en spannande historia, och det finns mycket att lara om hur det har varit har forr: fore och efter att engelskman och fransman kom hit. Under veckan besokte vi bland annat ett indianreservat utanfor Winnipeg, dar befolkningen jobbar for att bevara sitt sprak och traditioner, och fora dem vidare till de yngre generationerna. Vi gick en liten tur och fick lara oss litegrann om olika vaxter, och hur de kan anvandas, och en av de "aldre" berattade om klansystemen och vad de betyder. Mycket intressant. Undrar vad folket som bodde har forr hade tankt om de fatt se vara nya moderna stader, bilar, bussar, flygplatser, och flygplan. Manniskan som nomad lever vidare - men pa ett annat satt, och pa andra grunder. Funderade lite pa nybyggarna nar vi flog over Klippiga Bergen, att de overhuvudtaget tog sig over denna enorma bergskedja ! Att se prarien fran ovan ar ocksa en upplevelse - fullstadigt platt, och inrutat i fyrkanter, som i sin tur ibland ar inrutade i mindre fyrkanterm, sa langt ogat nar. Manniskan ar bra underlig i sitt satt att hantera naturen bland! Kul med lite kontraster i alla fall. Snart ar jag "hemma" i Fairbanks igen, dar det har blivit rejal vinter under veckan, ska bli skont att byta ut regn mot sno!

Doften av snö

Under förmiddagens joggingtur i ett av årets första snöfall slog det mig plötsligt vad gott det luktar av nyfallen snö! Friskt och klart, och väldigt energivande! Det är inte så tokigt med vinterns intåg ändå! Jag njöt också  av hur snöflingorna prasslade mot mattan av gula höstlöv i skogen, ett riktigt härligt ljud. Man är nog väldigt präglad av sin uppväxtmiljö ändå  - jag skulle nog sakna de fyra årstiderna om jag inte fick uppleva dem, utan bodde någonstans där det är samma klimat hela tiden - fast vintern kanske inte behöver vara såå lång kanske, vi får väl se hur det känns när vi har bott här i Fairbanks ett år, då kanske vi är mogna för värme på  heltid. En annan sak som slår mig just nu är hur otroligt mycket vi använder bokstäverna å , ä och ö! Jag skriver för tillfället på en dator utan svenskt tangentbord, och måste kopiera och klistra varenda gång jag använder dessa bokstäver, och jag kan lova att det är betydligt oftare än vad jag tänkt på  tidigare!! I fredags var vi på "bonfire" (stor brasa) i goda vänners lag och såg återigen hur hur umgängesliv och alkohol sköts på ett helt annat sätt här än hemma i "vodkabältet". Vi kunde inte låta bli att tänka på hur det är hemma när majbrasorna ska eldas..... Här var det lugnt och stilla, knytkalas med bäde mat och dryck, och alla tog någon öl, någon drink, etc, men ingen blev överförfriskad, utan alla kunde fortsätta att umgås på samma sätt hela tiden, alla åldrar tillsammans. Peter och två andra av killarna som var med kunde pigga och raska åka ut och jaga tidigt på morgonen dagen därpå. Håll ögonen öppna inför hans rapport om upplevelserna under jakt "The Alaskan way".