Nu har kylan kommit tillbaks, -33.7 C i morse, vilket är några grader varmare än nere i “stan” och vid älven. Det gör verkligen skillnad att bo några meter högre upp, och vi kan ofta se isdimman ligga som ett täcke över de mer låglänta områdena. Isdimman bildas då fukten i luften fryser till vid riktigt kallt väder, och är ganska vanligt här. I somras var det istället röken från alla skogsbränder söder om stan som låg som ett täcke over Fairbanks. Jag härde då av en norrman som bott här länge, att då han kom hit kunde han inte ens se till andra sidan gatan pga all rök!! – hoppas det inte blir så illa i sommar….
Nu får i alla fall skidorna vila några dagar, tills temperaturen stiger till behagliga -10-15 igen. Vi såg på nätet att det är lika kallt hemma i Sverige, vilket säkert känns ännu kallare, eftersom det i stort sett alltid är klart väder, vinstilla, och torrt här, vilket gör att det inte alls känt lika kallt som termometern visar.
Vi har haft en skön och lugn helg, med besök på gymet, och middag med våra vänner Scott och Julia som har bott många år i Norge och Sverige. I fredags fick vi en god överraskning av Ann, som är doktorand här – äkta svenska kanelgifflar!! Smaskens! De kom ifrån IKEA i Seattle, direktinflygna av maken till en annan svensk tjej som bor här i Fairbanks! Förhoppningsvis får vi träffa dem också framöver.
I övrigt rullar tillvaron vidare i ganska hög fart. Det har varit många sena kvällar på jobbet ett tag nu (får skylla på det då jag inte skrivit något här på så länge), så det enda vi har gjort utöver det har varit att åka skidor eller gå på gymet, och ibland träffa vänner på helgerna. Vi har i alla fall bokat en minisemester till Anchorage 3-6e mars för att vara med på “Fur Rendevouz”, och se starten i “Iditarod”, slädhundstävlingen mellan Anchorage och Nome. Det ska bli kul! Jag läser just nu om boken “I isens grepp” som handlar om historien bakom loppet, då Nome drabbades av en difteri-epidemi under vintern, och var i desperat behov av serum, som inte kunde skickas på annat sätt än med just slädhundar. En fantastisk bok som varmt rekommenderas.
Till veckan ska Peter börja hjälpa en norsk forskare med att märka hare och lodjur. Det blir turer på skidor och skoter – ett fantastiskt kul och spännande jobb! Nu får han nog god användning av de supervarma bävervantarna som jag sydde färdigt förra helgen… Själv får jag sitta här i mitt kontor utan fönster (ett fore detta lab, med dragskåp och allt….), men ska definitivt hänga med ut under helgerna! Peter går ocksa en kvällskurs i flugbindning (som han började med då vi bodde i Abisko) och får nu nya vänner och många goda fisketips – det lovar gott inför sommaren – på mer än ett sätt! Han är också med och tränar bowling under veckorna, så nu blir det hårda bullar i turneringarna i Rena i Norge då han kommer tillbaks dit.
