En vecka har gått och det är nu dags för flytt till nästa sjö. Hoppas den är bättre den första dypölen! Det har varit besvärligt att hämta vatten och tvätta sig ordentligt - på med vadarbyxor och ut till lämpligt djup för att tvätta överkroppen, sedan en hink med vatten för resten. Idag har vi åska i luften och ostadiga vindar, ingen bra flygdag alltså. Planet var planerat att komma 9.15, sa vi steg upp kl 6 för att fixa frukost och packning. Vi var färdiga redan kl 8. Hoppas att den här piloten vågar taxa in närmare mot land bara, det blir väldigt jobbigt att vada och bära all packning till planet. Till slut såg vi planet komma och göra ett svep över sjön, innan det gjorde en skarp sväng och kom in för landning. Landningar med pontonplan är helt fantastiska, man märker inte ens när man tar i vattnet, det är som att landa på bomull. "Hello there, how is it going" ropar en välbekant röst. Det är Rick, piloten som flög mig och Carol ut till Dune Lake förra året. Kul! En lång och tanig kille med väderbitet ansikte. Han har den där naturblicken vissa har -"horisont-blicken". Lugn och trygg med mycket erfarenhet, en pilot som sköter sitt plan som en baby. En riktig "bush-pilot". "It's to shallow to come close to the shore her, do you guys have a boat" frågade Rick. Varför tänkte vi inte på det tidigare? Så dumt! Det är ju bara att ha linor på bägge sidor om båten och dra lasten ut till planet istället för att bära allting! Det gick väldigt smidigt. Planet blev lite överlastat, så vi fick lämna May Li ensam med lite packning och en bössa. Planen var att flyga mig och Vijay till en större sjö och lämna oss där medan Rick flög vidare. Mina insamlade uppgifter om sjödjup kom till bra nytta vid val av startriktningen då vi skulle iväg, eftersom det krävdes lång sträcka med all packning. Vijay och jag satt och väntade på att planet skulle återvända. Två kärrhökar flög runt våra huvuden och vi hade ett fågelbo med ägg ganska nära där vi satt. Vi såg jättespår av björn, och spillning förstås, som vi ser överallt här. Vi har nästan bara sett björnar mellan kl. 22 och 03, det verkar som om de heta dagarna gör dem slöare under dagtid. Till sist kom planet tillbaks, och det var dags för nästa start. Kommer planet att kunna stiga med den last vi har? Det gick lyckligtvis bra, men startsträckan var lååång... Det är nog bäst att vi äter mer av maten så att lasten blir lite lättare.... Vi har bara ätit hälften av vecko-ransonen, och nu kommer det ju redan en ny!
Vi hade ca 45 minuters flygning till den östra sidan av Yukon Flats, och till slut såg vi vår nya L-formade sjö från luften. Landningen var bomullsmjuk som vanligt. Här var sjön lite djupare, och planet kunde docka alldeles invid stranden. Dessutom var den här miljön helt annorlunda, inte så dyigt i och vid sjön som den förra. Skönt att avlastningen kunde gå så smärtfritt. Rick tackade för sig och och stressade iväg för att flytta nästa team till deras nya sjö. När vi började kika igenom packningen som Rick lämnat hittade jag ett paket från Carol - jättekul!! Godis från Sverige som Janne och Yasmine hade med sig, Coca Cola och choklad, och svenska tidningar. Rena lyxartiklarna här ute!! Brad hade också skickat en whisky-flaska till, så nu har vi tre stycken! Hur mycket tror han vi dricker på en vecka egentligen? Vi har bara tömt en halv flaska än så länge. Generöst! Efter att vi satt upp det nya lägret bestämde och Vijay oss för att ta en runda runt sjön. Tanken var att markera ut våra nya punkter och koordinater på sjön för att ha lite försprång dagen efter. När vi gått ungefär halva sträckan så skrämde Vijay upp en vit fågel med platt ansikte - en fjälluggla!! Fantastiskt!! Lite synd bara att jag inte hann ta en bild på den. "Såg du fågeln Vijay?" frågade jag. "Vilken fågel?" svarade han. Den flög upp 3 m från honom och han såg den inte! Det har gått ungefär 10 dagar nu, och jag har ännu inte sett honom stanna upp och betrakta naturen. Han är helt koncentrerad på jobbet, synd på ett sätt, tycker jag.
När vi gått en bit till kom vi till ett brett inlopp till sjön. Vad fasen gör vi nu? ska vi vända? Om vi vadar över har vi bara 10 minuters vandring till lägret.Vi bestämde oss för att vada. Det var riktigt kallt, vatten upp till midjan. Bottnen var stadig att gå på i alla fall. Kläderna torkade rätt fort i den stekheta värmen. Väl tillbaks i lägret var det bums i säng kl. 19, vi ska ju upp kl 03!! Vid midnatt skrek May Li: "Björn"!!! Jag klev genast upp och kikade ut. Ingen där. "Den var på elstängslet, och sedan såg jag den springa iväg" sade May Li. Ett gott tecken. Vid vårt förra läger gick ju björnarna direkt och förstörde kökstältet efter att de varit på elstängslet. Det blev bara en björn incident den första nätten, vi kanske kan få lite skön nattsömn på den här platsen - hoppas det i alla fall! Nästa morgon var det nästan minusgrader på morgonen. Det var riktigt jobbigt att hoppa ur sängen. May Li gav sig iväg på sin fågel-inventeringsrunda och jag började koka mitt morgonkaffe. "Ska du inte ha ditt gevär med dig" frågade jag. "Oops, jag höll visst på att glömma det" svarade May Li och gav sig iväg igen. Himlen var regngrå förutom en liten öppen strimma där solen sken igenom. Det var den enda korta solglimt vi fick den dagen. Efter en halvminut hördes ett skrik! några sekunder gick, och sedan hördes två smällar från May Li´s bössa. Vi ropade på henne över radion "Are you allright?" Inget svar. Jag kikade mot solen och tyckte jag såg någon rödklädd som stod där. Vi ropade igen "Are you allright May Li?" "Ja, men jag har en björn en meter bort" svarade hon, "och jag blev så förvånad att jag ramlade baklänges. Den var så nära att jag hade kunna sparka på honom, jag tror jag vill gå tillbaks till lägret nu". Efter ett par minuter var hon tillbaks i lägret och verkade inte alls skärrad. Vi bestämde att jag skulle följa med henne. Jag hade bara några timmars jobb på den här sjön just idag, så jag hade gottom tid. Tror inte att någon björn dyker upp igen om vi är två som kommer. Dessutom tyckte May Li att den bara hade varit nyfiken, eftersom den bara sprallade runt och inte visade några aggressioner. Vi började gå, och kom förbi där hon mötte björnen. Jag funderade på vad Brad sade under utbildningen "Don't do anything stupid! if you see a bear, dont go there. Wait for a while and try later!" Det vi gjorde var att ladda om bössan och så gick vi dit igen... Om björnen är kvar där så tror jag nog att den är väldigt förbannad med tanke på den behandling han fick av May Li's "bean bags". Det var lugnt hela rundan som tur var. På kvällskvisten då vi hade ätit middag skulle Vijay göra ett snabbjobb på andra sidan sjön, som bara är ca 90 meter bred. Han försvann in i riset, och efter ungefär 15 minuter såg vi en svartbjörn komma vandrande precis från den plaats där Vijay var! "Va, har han inte upptäckt björnen"? Precis när björnen försvann över en liten kulle kom Vijay efter på väg ner. "Såg du inte björnen" ropade vi från andra sidan sjön med varsin whisky i handen. Nästan som värsta underhållningen på TV. "Nix", svarade Vijay, "jag har inte sett någon". Typiskt Vijay, han koncentrerar sig helt på sina växter. På de 10 dagar vi har varit ute nu har vi sett 19 björnar.
Efter ytterligare dagar var det dags att byta lägerplats igen, eftersom vi var färdiga med sjö nummer 2, som blivit lite förtjusta i under veckan. Det blev lite stressigt när Brad ringde och undrade om vi kunde vara redo för flytt redan på söndag. Jag hörde Vijay prata på satellit-telefonen "Ja det går nog jättebra det" sade han. "Va", tänkte jag. Det innebär att jag måste hinna den sista sjön på bara en dag!! Det kommer att bli lite väl stressigt: 6 olika vatten prover, 8 prover på vatten-insekter som ska läggas i etanol, koordinater ska tas på provtagningspunkter med pH -värde, basiskt värde, temperatur i vatten och luft, inlopp, utlopp, observatioer av grodor och fisk, mm. Normalt tar det två dagar. Hmm, det blir stressigt. Jag packade ner allt kvällen före. Den här sjön låg ca 500 meter bort, och det var en ganska lätt terräng att gå i. När jag hade gått en bit upp så upptäckte jag att jag hade glömt båten ! Hur kunde jag glömma den?! Helt otroligt! Det var bara tt traska tillbaks och hämta den vid lägerplatsen. Det tog väl inte mer än en halvtimme extra, men nu kände jag mig allt mer stressad. Nar jag var färdig med djupmätningen paddlade jag tillbaks till land för att hämta material för plankton-insamling. Då var May Li färdig med sitt jobb, och frågade om jag behövde hjälp med någonting. Ja tack, du kan göra svep med nätet och samla vatteninsekter om du vill". Så jag tog mig tid och instruerade henne hur man skulle göra. "Ja just det, du kan ju ta biler på sjön också från olika riktningar och vinklar också, sade jag. Du kan ta min privata kamera som jag har i fickan". Hon ville istället använda projektets kamera, så jag sprang iväg och hämtade de. Det flöt på ganska bra den dagen faktiskt, och när jag hade organiserat alla prover så var klockan bara 13. Härligt väder, strålande solsken. Dags för lite klädtvätt och kroppstvätt kanske. sjön är varm nog för bad, men med tanke på alla iglar jag har sett får det räcka med vaskning. Det var helt underbart att äntligen spola av sig och raka sig. Doften av nytvättade kläder kläder! Det kändes otroligt härligt att gå och lägga sig. då fick vi ett sms från Brad - det blir ingen flytt förrän på måndag i alla fall. Attans också, då har vi ju stressat i onödan. Jaja, då får vi en fridag helt plötsligt! Jag låg och funderade och tittade p åen läskig spindel som började väva sitt nät i tältet. Den måste jag ta en bild på! Jag letade överallt efter kameran, men den var helt spårlöst försvunnen. När anvande jag den sist? Visst ja, i den andara sjön där jag stoppade den i jackfickan - som var öppen upptäckte jag..... Ingen kamera. Om kameran låg i den fickan så ligger den nu på sjös botten!!! Jag gick tillbaks till sjön nästa morgon och letade överallt, helt borta. Det kändes tungt. Inte så mycket för kameran, men för alla bilder på björn, ugglor hökar, sjöfåglar, och naturbilder. Typiskt att det skulle hända bara för att jag var lite stressad. May Li har i alla fall lovat att dela med sig av sina bilder, som en liten tröst.
Vi packade och gjorde oss i ordning för nästa flytt. Den lägerplatsen ska vi vara på i två veckor, innan vi får åka hem på tre veckors semester. Vi ska då hinna med fem sjöar på två veckor. Det blir fullt upp och dagarna kommer att gå fort. Det ska bli skönt att komma hem till min kära hustru som jag saknar väldigt mycket under hela det här äventyret. Det är det enda som fattas för att det ska bli fulländat. Det känns lite tråkigt att hon inte får vara med på det här otroliga äventyret, utan istället sitta instängd i ett fönsterlöst kontor hela dagarna. Det var ju det här utelivet som vi drömde om innan vi flyttade hit. Vi får försöka ta en campingtur när jag kommer hem igen, så vi får smaka på Alaskas naturupplevelser tillsammans. Det längtar jag efter!
No comments:
Post a Comment