Det är midsommarafton. Halv tre på morgonen så kliver vi upp i vanlig ordning. På med hett vatten i gasolköket för morgongröt och snabbkaffe. Marken har blivit väldigt blöt efter allt regnande i veckan och mycket regn har det kommit! Vi bor nu vid en ganska stor sjö ca 1 km i diameter. Hm stor sjö? Oftast har det handlat om sjöar med 300-500 meter i diameter ungefär. Gran är de mest dominerade träden här, småväxta, ca 3-4 meter höga ungefär. Biologiskt kallar man även detta för Taiga-skog. Permafrosten ligger bara på 20 cm djup och över det bara mossa. Tänk er då hur campingplatsen ser ut efter några dagars regnande... Det är som att ligga i en vattensäng i tältet. Allt är fuktigt och blött. Ska man laga mat eller traska runt så sjunker man ner 10-15 cm - och jag som inte trodde jag behövde gummistövlarna när jag har vadarbyxor med mig, men nu när vädret har slagit om blir det väldigt varmt att traska runt i dem. Jag använde läderkängorna ett tag, men blev blöt i skor och strumpor så nu går jag barfota i beachtofflor istället. Fötterna blir ju blöta i alla fall men nu slipper jag hänga upp strumpor på tork hela tiden.
Nu är jag livvakt åt Mai-Li under 2 dagar av de 3 dagar per sjö som vi arbetar med. Nu när jag har fått lite rutin och framförhållning så går det ganska raskt med mina uppgifter. Det tar bara ca 7-8 timmar att göra mitt jobb, men sen har vi ju den otrevliga uppgiften med att vittja dom äckliga råttfällorna. Dom ska dissekeras och protokollföras med mätning och vägning innan vi lägger dom i en flaska med alkohol. Har det varit varmt en dag så är det inte så roligt jobb när dom börjar lukta... Ibland är dom halvätna också...May-Li har tvärtemot mig bara blivit mer rädd för björn, och det kan man förstå med tanke på vad som hände tidigare - men hon är ännu mer rädd för älg! Dom flesta här är det. Vi reagerade på det när vi just hade flyttat hit, att det var väldigt många varningar för älg. Inga varningar för björnar. Vi har förstått nu att älgarna är mycket mer aggressiva jämnfört med i Sverige. Vi har funderat lite på det och tror att det kan ha att gora med att älgarna har mera predatorer som hotar här. Det finns en del älgar här runt omkring i också, det såg vi från planet när vi flög hit. Jag kan avslöja att det inte var några miniälgar vi så,g och jag har hittat en del spår som har varit monstruösa! Jag var väldigt nervös innan det här projektet med tanke på björnarna. Man visste inte hur man skulle reagera när man fick närkontakt för första gången: om man skulle få panik och bara springa iväg eller klättra upp i ett träd. Allt det man inte ska göra. Men jag känner mig tryggare nu när jag har lärt mig hur de små skojarna beter sig. När det gäller svartbjörn i så är de inget annat än ohyfsade hundar. En dag råkade vi stöta på ett björnide och jag såg paniken i May-Li's ögon: -"Let's get out of here!!" "Well , I think we are probably little late for this is the end of June" sa jag, det är ju inga björnar runt idet då. Men det blev mycket rask takt hem till tältplatsen. Nu har jag för första gången fått se Bald Eagle (Vithövdad örn). Det satt tre stycken och hängde i några grantoppar när vi var på väg inför landning vid en sjö. Vi har senare sett några som skuttar runt och jagar efter råttor och grodor längs myrkanten runt sjön .Häftigt att se. Vi har nu två sjöar kvar att inventera och vi börjar se slutet på den här perioden.
Nu är jag livvakt åt Mai-Li under 2 dagar av de 3 dagar per sjö som vi arbetar med. Nu när jag har fått lite rutin och framförhållning så går det ganska raskt med mina uppgifter. Det tar bara ca 7-8 timmar att göra mitt jobb, men sen har vi ju den otrevliga uppgiften med att vittja dom äckliga råttfällorna. Dom ska dissekeras och protokollföras med mätning och vägning innan vi lägger dom i en flaska med alkohol. Har det varit varmt en dag så är det inte så roligt jobb när dom börjar lukta... Ibland är dom halvätna också...May-Li har tvärtemot mig bara blivit mer rädd för björn, och det kan man förstå med tanke på vad som hände tidigare - men hon är ännu mer rädd för älg! Dom flesta här är det. Vi reagerade på det när vi just hade flyttat hit, att det var väldigt många varningar för älg. Inga varningar för björnar. Vi har förstått nu att älgarna är mycket mer aggressiva jämnfört med i Sverige. Vi har funderat lite på det och tror att det kan ha att gora med att älgarna har mera predatorer som hotar här. Det finns en del älgar här runt omkring i också, det såg vi från planet när vi flög hit. Jag kan avslöja att det inte var några miniälgar vi så,g och jag har hittat en del spår som har varit monstruösa! Jag var väldigt nervös innan det här projektet med tanke på björnarna. Man visste inte hur man skulle reagera när man fick närkontakt för första gången: om man skulle få panik och bara springa iväg eller klättra upp i ett träd. Allt det man inte ska göra. Men jag känner mig tryggare nu när jag har lärt mig hur de små skojarna beter sig. När det gäller svartbjörn i så är de inget annat än ohyfsade hundar. En dag råkade vi stöta på ett björnide och jag såg paniken i May-Li's ögon: -"Let's get out of here!!" "Well , I think we are probably little late for this is the end of June" sa jag, det är ju inga björnar runt idet då. Men det blev mycket rask takt hem till tältplatsen. Nu har jag för första gången fått se Bald Eagle (Vithövdad örn). Det satt tre stycken och hängde i några grantoppar när vi var på väg inför landning vid en sjö. Vi har senare sett några som skuttar runt och jagar efter råttor och grodor längs myrkanten runt sjön .Häftigt att se. Vi har nu två sjöar kvar att inventera och vi börjar se slutet på den här perioden.
I morgon är det dags för sista sjön före uppehållet och jag känner mig väldigt orolig för uppgiften. Den sjön ligger nära bergen ca 1km från tältplatsen och det är en del vadning i åar samt passager över sly och bottenlösa håligheter i marken. Man börjar bli less att traska runt i guppig mark hela tiden. För att inte tala om den gigantiska flytande myrmattan på sjön! Jag har gjort några våghalsiga passeringar till några sjöar tidigare, men de sjöarna har varit grunda. Ju närmare bergen vi kommit så har sjöarna blivit allt mer tvärdjupa. Jag har ingen lust att ta alltför stora risker för några vattenprover och djupmätningar.
Vindarna har vänt till nordligt under den sista veckan, det har blivit kallare och regnet har tidvis öst ned. Solen har varit frånvarande några dagar och allt är rått och blött. Man hoppas att vädergudarna ska ge oss sol snart så att vi ska hinna torka allt innan avfärd hemåt. Det känns inte så kul att vara här längre. Kliva upp klockan halvtre, små allt och rått, på med blöta vadare och blöta skor. Slänga i sig en smaklös gröt med snabbkaffe. Alla är sammanbitna och säger inte ett ord. Sen en tuff vandring i blöt mossa i tät granskog med snåriga buskar att slå sig igenom. För att inte tala om myggen från helvetet!!! Fruktansvärt elaka små djävlar. Det är inte så att dom letar ett bra ställe att sticka på utan att dom sätter sig och hugger till direkt. Om vi ändå skulle ha en sån tur att det blir sol, ja då kommer ”stordjävlarna” i stället - Hästbromsen som surrar runt huvudet och retar gallfeber på en. Man kan säga vad man vill om björn och varg men myggjävlar och broms och knott är det ondskefullaste varelserna man kan stöta på!!! Dom går inte att skrämma iväg så lätt... Jag har funderat på vilket snille som har konstruerat tältet. Hur kan man tillverka ett tält som släpper igenom vatten i tältgolvet? Inte så smart! Nu är allt blött och eländigt. Tusen tack! Nu vill jag ha sol! Jag vill hem till min kära hustru!!! Dusch och fräscha kläder! Biff med en iskall öl, kanske 2-3 då... och en riktig säng. Få se nu.... 60 timmar kvar, dt gäller att bita i. Vandringen till den sista sjön gick mer smärtfritt än vi trodde på förhand. Vi chansade och tog en längre sträcka som var mycket mer lätt att gå. Jag hittade även ett ställe på andra sidan sjön där myren inte gick så långt ut på sjön. Så småningom kunde vi också se att molnen började spricka upp på himlen. Skönt. Nu kanske det blir sol, tänkte jag. Men det började blåsa kraftiga vindar istället. Det blev svårt att hålla bäringen med båten som är väldigt vindkänslig. Man ska protokollföra djupen på sjön var tionde meter efter en transekt. När jag skrev upp djupet i protokollet var jag 20 meter utanför bäringen. Paddla tillbaks, och likadant efter nästa. Det blev en väldigt kämpig dag med allt extra paddlande. Väl i lägret ska alla vatten prover och infångade vatteninsekter organsiseras och dubbel-protokollföras så all information om vilken sjö och kordinater var proverna kommer ifrån kan säkerställas. Klart!!! Imorgon är det bara att slutföra fällorna och så en fågelrunda med Mai-Li. Nästa morgon var det inte ett moln på himlen. Lite sena var vi och klockan är nu tre på morgonen. Vi ser solen stiga upp i horisonten och börjat värma med sina underbara strålar. Det ligger en trolsk dimma över sjön. Lommen och tranorna ljuder. Sångfåglarna som har varit tysta en längre tid sjunger på nytt. En ny dag har sin början. Det är verkligen himmel och helvete på sådana här platser. Jag börjar tänka tillbaka allt jag har varit med om det sista veckorna, allt från den hektiska utbildningen, flygresorna, alla dessa björnproblem, vargar, örnar, hökar, ugglor, svanar, oändligt med änder och sångfåglar, soluppgångar och solnedgångar. Att vakna med naturen. Vilka minnen man får bära med sig hem! Jag känner mig verkligen priviligerad som har fåt vara med om detta trots att det är tungt ibland. Det ska bli skönt och komma hem till en riktig dusch nu. Vi har försökt och hålla hygienen och tvättning av kläder, men nu tycker jag att det ändå luktar dy om en efter dy-vattnet i sjön. . Tyvärr ska vi bara flyga ut till Circle, och sedan blir det 5 timmars resa i bil hem :( Har man varit en månad ute i fält så känns det inte så roligt att sitta i en bil på en dålig väg i flera timmar. Tack och lov får vi komma hem en dag tidigare än planerat. Skönt! Då hinner vi med Nationaldagen den 4e Juli också, då det är mycket mycket pompa och ståt i USA
Så har nu dagen kommit för hämtning hem. Allt är blött igen efter några skurar under natten. Om man kan kalla det natt när det är midnattsol, men vi har i alla fall sovmorgon till kl åtta. Solen strålar och jag packar upp allting snabbt och hänger det mesta över tvättlinor och grantoppar så allt ska vara så torrt som möjligt när vi kommer hem. Det var Rick som hämtade oss igen. -"Hello there! I think you guys wanna go home and eat some hamburgers with beers?" "You bet!!" svarade jag snabbt.
Vindarna har vänt till nordligt under den sista veckan, det har blivit kallare och regnet har tidvis öst ned. Solen har varit frånvarande några dagar och allt är rått och blött. Man hoppas att vädergudarna ska ge oss sol snart så att vi ska hinna torka allt innan avfärd hemåt. Det känns inte så kul att vara här längre. Kliva upp klockan halvtre, små allt och rått, på med blöta vadare och blöta skor. Slänga i sig en smaklös gröt med snabbkaffe. Alla är sammanbitna och säger inte ett ord. Sen en tuff vandring i blöt mossa i tät granskog med snåriga buskar att slå sig igenom. För att inte tala om myggen från helvetet!!! Fruktansvärt elaka små djävlar. Det är inte så att dom letar ett bra ställe att sticka på utan att dom sätter sig och hugger till direkt. Om vi ändå skulle ha en sån tur att det blir sol, ja då kommer ”stordjävlarna” i stället - Hästbromsen som surrar runt huvudet och retar gallfeber på en. Man kan säga vad man vill om björn och varg men myggjävlar och broms och knott är det ondskefullaste varelserna man kan stöta på!!! Dom går inte att skrämma iväg så lätt... Jag har funderat på vilket snille som har konstruerat tältet. Hur kan man tillverka ett tält som släpper igenom vatten i tältgolvet? Inte så smart! Nu är allt blött och eländigt. Tusen tack! Nu vill jag ha sol! Jag vill hem till min kära hustru!!! Dusch och fräscha kläder! Biff med en iskall öl, kanske 2-3 då... och en riktig säng. Få se nu.... 60 timmar kvar, dt gäller att bita i. Vandringen till den sista sjön gick mer smärtfritt än vi trodde på förhand. Vi chansade och tog en längre sträcka som var mycket mer lätt att gå. Jag hittade även ett ställe på andra sidan sjön där myren inte gick så långt ut på sjön. Så småningom kunde vi också se att molnen började spricka upp på himlen. Skönt. Nu kanske det blir sol, tänkte jag. Men det började blåsa kraftiga vindar istället. Det blev svårt att hålla bäringen med båten som är väldigt vindkänslig. Man ska protokollföra djupen på sjön var tionde meter efter en transekt. När jag skrev upp djupet i protokollet var jag 20 meter utanför bäringen. Paddla tillbaks, och likadant efter nästa. Det blev en väldigt kämpig dag med allt extra paddlande. Väl i lägret ska alla vatten prover och infångade vatteninsekter organsiseras och dubbel-protokollföras så all information om vilken sjö och kordinater var proverna kommer ifrån kan säkerställas. Klart!!! Imorgon är det bara att slutföra fällorna och så en fågelrunda med Mai-Li. Nästa morgon var det inte ett moln på himlen. Lite sena var vi och klockan är nu tre på morgonen. Vi ser solen stiga upp i horisonten och börjat värma med sina underbara strålar. Det ligger en trolsk dimma över sjön. Lommen och tranorna ljuder. Sångfåglarna som har varit tysta en längre tid sjunger på nytt. En ny dag har sin början. Det är verkligen himmel och helvete på sådana här platser. Jag börjar tänka tillbaka allt jag har varit med om det sista veckorna, allt från den hektiska utbildningen, flygresorna, alla dessa björnproblem, vargar, örnar, hökar, ugglor, svanar, oändligt med änder och sångfåglar, soluppgångar och solnedgångar. Att vakna med naturen. Vilka minnen man får bära med sig hem! Jag känner mig verkligen priviligerad som har fåt vara med om detta trots att det är tungt ibland. Det ska bli skönt och komma hem till en riktig dusch nu. Vi har försökt och hålla hygienen och tvättning av kläder, men nu tycker jag att det ändå luktar dy om en efter dy-vattnet i sjön. . Tyvärr ska vi bara flyga ut till Circle, och sedan blir det 5 timmars resa i bil hem :( Har man varit en månad ute i fält så känns det inte så roligt att sitta i en bil på en dålig väg i flera timmar. Tack och lov får vi komma hem en dag tidigare än planerat. Skönt! Då hinner vi med Nationaldagen den 4e Juli också, då det är mycket mycket pompa och ståt i USA
Så har nu dagen kommit för hämtning hem. Allt är blött igen efter några skurar under natten. Om man kan kalla det natt när det är midnattsol, men vi har i alla fall sovmorgon till kl åtta. Solen strålar och jag packar upp allting snabbt och hänger det mesta över tvättlinor och grantoppar så allt ska vara så torrt som möjligt när vi kommer hem. Det var Rick som hämtade oss igen. -"Hello there! I think you guys wanna go home and eat some hamburgers with beers?" "You bet!!" svarade jag snabbt.
"Well its not gonna be any snacks under this flight because its a really short flight. But you can bite on your nails" sade Rick. Ja gissa vad nära Circle vi var - några minuter senare så var vi där. Brad och Kathy stod och väntade på parkeringen vid Yukon river, och D- teamet var redan där. Bara ta ett steg i stadig mark var underbart. "Hey there! It seems we all survived" sa jag. Handslag och glada miner och häftiga upplevelser utbyttes med varandra. Och Brad hade med sig smörgåsar och öl till allihop, chips och godis, till och med jordgubbar. Vad härligt! Och vilket härligt välkommnande jag fick av Carol när jag äntligen kom hem med blommor och pizza med en iskall öl, mera godis och en whiskey till efterrätt. Att få komma hem var väldigt efterlängtat, med det känns ännu härligare att man själv är det också!
No comments:
Post a Comment